Marinbiologen och fotografen Mads St Clair beskriver hur utmaningarna med att skapa bilder förändras under vågorna
”Min fotograferingsresa började under vattnet”, säger Mads St Clair, marinbiolog och naturvårdsfotograf. ”Jag lärde mig allt där, och gick sedan tillbaka och lärde mig fotografi på nytt ovanför ytan.”
Som korallrevsforskare fick Mads tack vare sina forskningsresor en direkt inblick i de skador som marina ekosystem utsätts för. Hon ville dokumentera vad hon såg på ett bättre sätt, och fokuserade därför på att lära sig berätta dessa historier genom att utbilda sig till kameraoperatör och fotograf för undervattensfotografering.
Ta steget
”Sanningen är att det är helt annorlunda att arbeta under vatten mot att arbeta på land”, säger Mads. ”Folk tror att det bara är att stoppa in en kamera i ett undervattenshus och sätta igång, men det är mycket mer än så.”
”Vatten är ett helt annat medium än luft, så det förändrar hur ljuset fungerar. En sak man måste tänka på är hur färgerna förändras: olika våglängder av ljus absorberas snabbare. Först försvinner rött, sedan gult, sedan grönt och det enda som är kvar är blått. Justera vitbalansen – ibland behöver man filter och undervattenslampor. Och ju djupare man går, desto mer måste man tänka på de faktorerna.”
”Det andra man måste tänka på är hur man skyddar kameran. Sätt in den i ett undervattenshus, men det kräver mycket förberedelser. När kameran väl är på plats flyter den rätt bra i vattnet, så var beredd på hur den måste hanteras under olika förhållanden. Och man kan inte byta objektiv mitt under dykningen, så man måste planera mycket mer än på land.”
”Efter det, tänk på dig själv”, tillägger Mads. ”Beroende på ämnet så krävs en del träning eller tillämpning.. Ska du till exempel dyka med tuber eller är det fridykning? Ska du dyka i vatten som kräver en tjock våtdräkt med flytkraft? Kommer det att vara strömt? Det är verkligen ett stort steg.”
Oåterkalleliga kostnader
För naturfotografer finns det inga garantier att de får de bilder de vill ha. När man arbetar på sådana platser som Mads gör, är detta ett faktum man måste acceptera.
”Om du vill ha garanterade bilder, gå till ett zoo eller akvarium”, säger Mads. ”Man kan planera och utforska hur mycket som helst, resa tusentals kilometer och ta en båt med all den här utrustningen för att fotografera några vilda djur – som ofta inte ens dyker upp. Det har hänt mig fler gånger än jag kan räkna.”
”Folk tycker att undervattensfotografering är särskilt frustrerande eftersom kameraförberedelserna kräver mer arbete”, säger hon.
”Om jag som exempel pratar om det praktiska med att färdigställa undervattenshuset: först måste man se till att kupolen är ren på insidan och utsidan, utan damm, repor eller hår.”
”Sedan ska O-ringen kontrolleras – tätningen som håller vattnet ute – och man måste se till att det inte finns sand eller damm där inne. Ofta vacuumförsluter man huset också.”
”Därefter justerar man sin egen dykutrustning, och sedan ger man sig ut till platsen – åker ut på havet, tar en båt eller vadar ut i havet. Och efter allt det kanske man sitter där under vattnet utan att djuren dyker upp, eller när de dyker upp gör de inte det man vill att de ska göra.”
När jobbet handlar om att förlita sig på slumpen är det viktigt att se till att man har oddsen på sin sida. Enligt Mads erfarenhet innebär det att vara tålmodig – och att aldrig ge upp.
”Det bästa pengar kan köpa är tid”, säger hon. ”Och under många långa stunder kan man sitta på samma ställe under vattnet och vänta på att något ska simma ut framför en.”
”Ibland försöker folk tvinga vilda djur till det beteende de vill se, vilket är så moraliskt fel. Tålamod är nyckeln till naturfotografering. Man måste vara medveten om att man kanske inte får bilden – och att man kommer att behöva vänta.”
Kom ihåg vad som är viktigt
Med så mycket tid och pengar investerade i att säkra en viss bild beskriver Mads det efterlängtade ögonblicket – när det äntligen kommer – som fyllt av en komplex virvelvind av känslor.
”Jag får en känsla av panik. Vi förstör världen i sådan takt att några av de här sakerna blir alltmer sällsynta. Det finns en oro för att det här kan vara sista eller enda gången jag ser det, och den enda chansen jag har att fotografera det”, säger hon. ”Fast jag tror också att det alltid kommer att finnas ännu en chans att se något lika unikt och magiskt.”
Medan Mads förstår hur det är att lida för en historia, uppmanar hon andra naturfotografer att aldrig trampa ner naturen i jakten på en bild.
”Ibland lägger folk så stor betydelse vid att få den där bilden att de slutar prioritera respekten för naturen. Det är då det blir en farlig ambition.”
I dokumentärens värld har Mads funnit att om det där viktiga fotot inte kommer att bli av, är det dags att anpassa sig och hitta en ny skildring.
”Om det är något jag har lärt mig på min resa som djur- och naturvårdsfotograf – särskilt under det senaste året när jag har varit historieberättare på Oceanographic Magazine – så är det att ändra mina förväntningar”, säger hon.
”Tidigare har jag tillbringat långa perioder på platser, och det har gett mig möjlighet att få exakt vad jag är ute efter. Men på senaste tiden har jag haft mycket kortare tidsfönster för att få den där bilden, och många gånger har jag inte lyckats – så jag har varit tvungen att omarbeta berättelsen.”
Den bästa utrustningen för undervattensfotografering
Till skillnad från naturfotografering på land – där långa brännvidder gäller – är behovet av teleobjektiv under vattnet mycket litet.
”När man arbetar under vattnet är det viktigaste att komma nära”, säger Mads. ”Ju mer vatten mellan motivet och objektivet, desto mer blått på fotot – och det gör bilden mindre detaljerad.”
”I allmänhet, när jag arbetar med marin megafauna – vilket jag fotograferar mest – är mitt favoritobjektiv en vidvinkelzoom med ett relativt lågt f-stopp, vanligtvis F2.8.
Det betyder att jag kan komma väldigt nära djuret och få ett tydligt, detaljerat foto med massor av färg och livfullhet samtidigt som jag får in hela djurets kropp i bilden. Jag gillar att leka lite mer med det, så jag zoomar ofta in för att få mer detaljerade närbilder. Jag gillar också att använda ett 50 mm-objektiv under vattnet.”
Den enda begränsande faktorn för kameror är att hitta ett undervattenshus som passar det kamerahus du föredrar, vilket innebär att du gör ett val baserat på vilken aspekt av dina bilder du vill prioritera.”
”Jag vann FUJIFILM GFX Challenge Grant för några år sedan”, säger Mads. ”Efter det började jag använda FUJIFILM GFX100S. Detaljrikedomen är helt fantastisk. Den har 102 megapixlar, så det är några av de mest sanslösa undervattensbilder jag någonsin tagit.”
Budskapet
För någon som har ägnat sitt liv åt att forska om och skydda naturen anser Mads att visuellt berättande är ett av de viktigaste sätten att få allmänheten att sluta upp bakom naturvårdsarbetet.
”Man skyddar det man älskar, men man älskar det man känner till”, säger hon. ”Våra hav står inför ett stort kommunikationsproblem. Många människor vet inte hur vackra de är eller varför de borde skydda dem.”
”Det finns också en brist på förståelse för hur viktigt havet är för att stödja mänskligt liv – och om de problem som det står inför. Vi är visuella varelser som lever i en värld av sociala medier – foton och videor. Om det finns ett sätt som jag kan få människor att bry sig och agera, så är det mitt uppdrag som fotograf.
För bildskapare som vill ansluta sig till Mads och använda sin fotografering för att bevara haven, har hon det här att säga:
”Om du vill börja med undervattensfotografering – innan du ens doppar foten i vattnet: läs på. Läs på om djurlivet och hur kameran fungerar. Öva upp din fotografering på land och lär dig bli en bra dykare först.”
”När du har gjort allt du kan för att förbereda dig på land och du kliver ner i vattnet, var beredd på att misslyckas – det är en del av spelets regler. Lär dig att misslyckas och att njuta av att misslyckas och träna och ha kul. Det är detta som fotografering handlar om.”
