Betydelse och äktenskap

Med en dokumentär inställning till den stora dagen skapar Emily Renier varaktiga minnen grundade i anknytning, spontanitet och ärlighet. Hon förkroppsligar den viktiga påminnelsen om att bröllopsfotografering är en fin balans mellan empati och teknisk skicklighet

Enkelt uttryckt är fotografering en hyllning till upplevda ögonblick. Till skillnad från att måla på en duk får inte fotograferade scener liv av konstnärens fantasi utan bär med sig en inneboende sanning. Mer än någon annan genre byggs dokumentärfotografi på detta ideal.

Under en livstid av upplevelser hittar många bara en handfull milstolpar värda djupgående dokumentation – men ett bröllop är utan tvivel en av dem. Emily Renier har ägnat de senaste fem åren åt just det och utmanat sin kreativa vision för att efterlämna fotografiska påminnelser om oförglömliga dagar.

“Tyvärr är jag lite av en kliché”, börjar hon. ”Jag var tonåring när jag började bli intresserad av fotografering. Jag tillbringade dessa år i södra Spanien. Jag var en grinig tonåring, alltid ute och körde moped runt kusterna. När min pappa gav mig min första analoga kamera gjorde jag vad alla ångestfyllda ungdomar gör och började ta trista bilder av oinspirerade solnedgångar. Men det utvecklades därifrån.

”Efter att ha använt några system genom åren uppgraderade jag till en systemkamera på min 28-årsdag. Den var stort, skrymmande och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med den, så den började samla damm. Jag hade varit lärare i tio år. Men jag kände mig utbränd och bestämde mig för att sluta. Eftersom jag alltid älskat fotografering, beslöt jag mig för att helt ändra riktning.”

Ett besök på The Photography Show visade sig vara särskilt avgörande för Emily. Bland en massa bilder som inte inspirerade henne hamnade hon på ett seminarium med dåvarande FUJIFILM X-fotografen Kevin Mullins.

”Efter hans föredrag slutade jag inte gråta på en halvtimme. Det var en total uppenbarelse för mig”, minns Emily. ”Jag kände inte till honom, visste inte att bröllopsfotojournalistik existerade som en genre, visste inte ens något om de spegellösa system han beskrev. Jag skickade ett meddelande till Kevin på sociala medier och berättade att jag trodde att han precis hade förändrat mitt liv, sedan provade jag några kameror i Fujifilm-montern och köpte min första FUJIFILM X-T2.”

Fast besluten att utforma en ny karriär, och med Kevin som en ovärderlig mentor, började Emily snart att fotografera bröllop och utvecklade under tiden en unikt känslostyrd stil. Ännu idag formar den varje aspekt av hennes arbete, från tillvägagångssätt till estetisk.

”Om jag inte känner en association till ett par jobbar jag inte med dem, för jag kan inte göra det bästa för människor utan att det finns något mellan oss. Vad jag menar är att känna sig bekväma i ett utrymme, vara sårbara tillsammans och släppa egot”, säger Emily. ”Det formar utseendet på mina bilder eftersom vi delar saker. Det är sällsynt att jag lämnar ett bröllop utan att veta mycket om dessa människors liv – vad som gör dem ledsna, glada, rädda eller självsäkra.

Allt det betyder att jag är fri att utforska ömhet, relationer och känslouttryck. Dessa element driver mina bilder mer än något annat. Det är inte en visuell process som passar alla. Varje kund ska kunna titta på sina bröllopsbilder och säga, ’Det är så vi är!’”

”Jag tror att man måste leva i stunden med ett par och spegla deras känslor. Om du kan göra det, kommer de nästan säkert att visa dig äkthet eftersom de förstår att de är fria att vara sig själva i din närhet.”

Till skillnad från traditionella bröllopsbilder är de tekniska kraven i Emilys stil nära anpassade till puristisk dokumentärfotografering. Ögonblick är ofta mer flyktiga än poserade, medan belysning, rörelse och komposition alla ger upphov till sina egna utmaningar.

“Jag arbetar med ett par FUJIFILM X-H2S-kameror, som är perfekta för mina behov”, förklarar bildkreatören. ”Den lutande LCD-skärmen är perfekt för arbete på höjder ovanför mitt huvud, och sedan finns det IBIS, otroligt snabb sekvenstagning och autofokus som inte är av denna värld. Kombinationen innebär att jag kan vara mycket friare. Jag missar inte viktiga ögonblick så ofta längre. Om jag gör det, är det bara mitt fel.

Jag har också en FUJIFILM X-T5, vilket är underbart eftersom den har 40,2-megapixels sensor och fungerar fantastiskt i svagt ljus. Jag brukar använda den för familje- och grupporträtt, eller när förhållandena kräver det.”

”Jag använder kontinuerligt autofokus med ansiktsigenkänning, snabb sekvenstagning och helt manuell exponering”, fortsätter Emily och beskriver sin uppställning. “Fujifilms programinställning är otrolig, så du kan bara låta kameran göra allt för dig och fokusera på motivet, men jag älskar att titta på ljuset eller en specifik situation och sedan välja exakt vad jag ska göra med det. Den processen innebär att man är närvarande i stunden.

”Filmsimuleringar är anledningen till att jag använder Fujifilm. Jag föredrar svartvit fotografering och brukar bara använda färg för mottagningen, men vad du än gör ser du dess potential direkt. Samma utseende är inte lätt att återskapa när man redigerar en bild, och jag är alltid noga med att inte överbehandla bilden – mycket av det är en personlig fas som vi fotografer går igenom. Jag vill absolut inte tvinga på mina kunder en tillfällig modefluga.”

Val av objektiv är lika viktigt nu som alltid. Där många dokumentärer uppskattar mångsidigheten hos en zoom, befinner sig Emilys motiv i ett förutbestämt utrymme. Med ett urval av de fasta objektiv och tillräckligt med energi för att utforska en plats under hela bröllopet uppnår hon häpnadsväckande resultat.

”FUJINON XF33mmF1.4 R LM WR passar bra ihop med min X-T5. Bilden återges så fint att du knappt behöver röra den i redigeringen,” avslöjar Emily. ”Mellan mina två andra kameror använder jag FUJINON XF18mmF1.4 R LM WR ,XF23mmF1.4 R LM WR och XF56mmF1.2 R. Jag känner inte att jag behöver något annat – jag reser ganska lätt för att vara en bröllopsfotograf.”

Med en empatisk anknytning och en sömlös uppsättning inställningar på plats, besvaras alla frågor om varför och hur. Den sista och kanske mest utmanande uppgiften för dem som hoppas kunna efterlikna Emilys konstnärliga resultat är var de ska hitta meningsfulla ögonblick.

”Många bilder bara väntar på att bli tagna, som när brudparet skär tårtan, dansar bröllopsvalsen och avger sina bröllopslöften – men om du ser bortom dem, tittar på de stilla stunderna, det är där det blir svårt. Det är också där du hittar potentialen för att ta foton som skiljer sig från normerna.”