Ornitologen och naturfotografen Kiko Arcas berättar om sina bästa Fujinon-objektiv
Som fågelfotograf arbetar Kiko Arcas med mycket små, snabba och nervösa motiv. Därför måste han välja objektiv som klarar detta.
”Allt är beroende på platsen där jag befinner mig, avståndet till motivet men framförallt bilden som jag vill ta,” berättar Koki.
”När det är möjligt använder jag ett teleobjektiv med fast brännvidd eftersom en större bländare ger mer ljus för snabbare slutartid, men också bättre skärpa”, fortsätter han.
”När brännvidden på mitt huvudsakliga objektiv inte räcker till, använder jag en kraftfull zoom för att få den där extra räckvidden.”
Välja brännvidd
”Valet av brännvidd beror i första hand på vilken fågelart jag ska fotografera, i andra hand kommer storleken på fågeln och slutligen på bilden jag vill ta. Det kan röra sig om en närbild, en ganska nära eller en mer öppen komposition”, berättar Kiko vidare.
”När det gäller småfåglar, som jag oftast fotograferar vid fågelmatare eller vattentråg, använder jag för det mesta en brännvidd på mellan 200 mm och 400 mm. Om jag vill fotografera en mer svårfångad art som inte går att komma nära, eller helt enkelt för att jag är ute och rör på mig med kameran till fots eller i bilen, ligger brännvidden mellan 400 mm och 600 mm.
”Mitt förstahandsval skulle utan tvekan vara FUJINON XF200mmF2 R LM OIS WR med XF1.4X TC WR telekonverter dels på grund av brännvidden, dels på grund av den garanterat utmärkta kvaliteten.
Ett annat alternativ skulle vara en medelstor zoom som FUJINON XF70-300mmF4-5.6 R LM OIS WR eller XF100-400mmF4.5-5.6 R LM OIS WR – men om jag vet att jag kommer att behöva något längre, skulle jag utan tvekan ta XF150-600mmF5.6-8 R LM OIS WR .
”Men beslutet att använda den ena eller andra brännvidden beror i slutänden på vad, och hur, jag vill fotografera.”
Viktiga egenskaper hos objektiv vid naturfotografi
Objektiv handlar om mer än bara brännvidder. Kiko tillbringar långa dagar med att vandra i naturen och måste överväga hur väl lämpad hans utrustning är för långvarig användning utomhus.
”Att de här objektiven är lätta gör det hela mer uthärdligt”, säger han. ”För några år sedan skulle jag aldrig ha tänkt tanken att bära med mig så mycket utrustning i ryggsäcken.
Under många år använde jag ett annat märke där bara teleobjektivet vägde 5,5 kg – något som vore helt otänkbart idag. Jag är tacksam för att Fujifilm tillverkar en så kraftfull och lätt utrustning.
De har lyckats hitta en balans mellan kamera och objektiv som gör att jag kan bära två kamerahus med batterigrepp (FUJIFILM X-H2S och X-H2), XF200mmF2, XF150-600mmF5.6-8, XF10-24mmF4 R OIS WR och XF18-55mmF2.8-4 R LM OIS i min ryggsäck. Och jag har just lagt till FUJIFILM X100VI, som passar perfekt i det sista lediga facket.
Kiko nämner särskilt XF200mmF2 och XF150-600mmF5.6-8 och lovordar deras lämplighet för hans arbete. ”Båda är väderskyddade, så att jag kan arbeta utan att behöva vara rädd för att de skadas”, säger han. ”En annan grundläggande egenskap är att båda har stabilisering. Detta underlättar mycket, för jag kan använda mycket långa slutartider utan stativ.
”Jag måste också nämna autofokus. Nuförtiden kan man inte prata om naturfotografi utan att bra AF i kameran – om den inte är snabb är du dömd att misslyckas. Oavsett om jag använder motivavkänning på fåglar eller inte, fungerar AF perfekt med de här objektiven tack vare X-H2S. Det garanterar mig resultat, och får mig att känna mig trygg.”
Hantering av kameraskakningar vid extrema brännvidder
”Ju längre brännvidd, desto mer måste du tänka på stabilitet och slutartid”, förklarar Kiko. ”Jag kompenserar för skakningar vid långa brännvidder genom att använda ett bra stativ”, påpekar han, ”eller om jag arbetar handhållet aktiverar jag bildstabiliseringen på kameran för att korrigera skakningarna.
”Om jag inte har ett stativ tillhands med svagt ljus försöker jag först med högre ISO-tal och större bländaröppningar, hitta en hastighet som är tillräcklig för att behålla skärpan. Om det inte är möjligt är det bästa sättet att utnyttja stabiliseringsmöjligheterna.”
En bra tumregel för slutartider? ”Jag försöker alltid arbeta med en hastighet som är högre än objektivets längsta brännvidd – så om jag zoomar in till 600 mm vet jag att jag bör ställa in slutaren under 1/640 sek för att undvika kameraskakningar.
”Ett exempel som jag ofta brukar använda är att ett objektiv med lång brännvidd är som ett fiskespö: ju längre spöet är, desto mer rörelse blir det vid spetsen. Även om man tror att det inte skakar för att man håller det i ett fast grepp, så rör det på sig om man tittar på spetsen.
”Vid ett långt telefoto händer samma sak. Man kanske tror att bilderna blir skarpa eftersom man har ett bra grepp om kameran, men med en för låg hastighet kommer alla rörelser att överföras till objektivet, vilket ger bilderna rörelseoskärpa.”
Det bästa objektivet för fågelfotografi
För Kiko är det framför objektivets prestanda som gör det avgörande i hans arbete.
”Även om det har en kortare brännvidd – och med tanke på hur svårt det är att komma nära vilda djur – är XF200mmF2 mitt förstahandsval”, säger Kiko. ”Jämförbart med en 300mmF2 i fullformat – eller 420mmF2.8 om jag använder XF1.4X Teleconverter som medföljer objektivet – har det mer än tillräcklig räckvidd för den typ av fotografi jag vill göra.
”Jag får en otrolig skärpa, eftersom det inte bara ger mig extrem ljusstyrka utan också låter mig arbeta med långa slutartider sent på dagen när ljuset börjar skymma. Ett så ljusstarkt objektiv underlättar avsevärt, särskilt när man bor i Galicien, där det ofta regnar mycket och solen sällan tittar fram under vintermånaderna.
”Jag arbetar dessutom mestadels i skog, där ljusnivån sjunker även om det inte finns några löv på träden. När det gäller små skogsfåglar som är extremt nervösa och rastlösa är det ett problem som bara kan lösas med ett objektiv av den här sorten.
”En kompositionsorienterad fotograf som jag, behöver inte extremt långa brännvidder eller fylla hela bilden med motivet, därför är XF200mmF2 mitt favoritobjektiv.
”Om jag skulle fotografera snöleoparder i Nepal istället, skulle jag ha så klart behöva varenda millimeter som går att få. I så fall handlar det om en annan typ av fotografi. Men XF200mmF2 passar mitt arbetsflöde bäst.”
Kiko rekommenderar sina bildskaparkollegor att välja objektiv som en konstnär och inte bara se det som en teknisk lösning.
”Oavsett situation vill man som naturfotograf alltid ha fler millimetrar. Men förr eller senare måste man stanna upp och bestämma sig för vad man verkligen behöver”, avslutar han. ”För mig är extrema brännvidder det viktigaste eftersom mina alster bygger mer på öppna kompositioner istället för närbilder.”
\
